Jag tror att det är Lotten som presenterat sig så; och nu är det både bildligt och bokstavligt pyttipanna i skallen och på bloggen. Kära Coop Änglamark som stått för dagens frukost och lunch; ägg, potatis, bacon och korv, allt ner till och med smöret var ekologiskt tack vare er! Jag är väldigt glad över att jag får den servicen i butiken i min lilla, lilla tätort. Tack för att jag räknas! Tack för att ni vill försöka tillgodose mina behov!
En av mina trevliga medtwittrare (jo, jag har några otrevliga också, för att hålla blodtrycket uppe) uppmärksammade mig på Lena Anderssons text i DN igår;
Ungefär sådär är vi människor, en del institutioner vill vi verkligen ha relationer med. Inte alla, men banken, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och några till vill vi kunna prata med, vill vi fråga så vi är säkra på att vi gör rätt … och det leder tanken vidare från korv till det som kommer att bli mina biblioteks slutgiltiga konkurrensfördel.
Det är nämligen riktiga människor på bibblan. De lånar inte bara ut böcker, de svarar på frågor om allt, hjälper till med blanketter, lånar ut datorer, visar hur man lånar om på nätet etc, och hur mycket de än jobbar med att höja den digitala delaktigheten så är det mänskliga möten som gör dem fullkomligt oumbärliga. När det är dags bygger de arken. Och deras redan mycket höga trovärdighet kommer bara att öka, eftersom de är människor som finns där människor finns.
Som bibliotekschef har jag det alltså roligare på jobbet än den lokala arbetsförmedlingschefen. AF:s kontor i den lilla, lilla tätorten är nämligen ett av de som fortfarande står på slaktalistan. Chefen måste ändå säga att humhum, självklart är ambitionen att servicen ska vara lika bra eller bättre fastän personalen kommer att sitta en timme härifrån.
Den här hälsningen är till henom och får gärna läsas även av GD Mikael Sjöberg och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson:
Vet du, lilla vän, servicen har inte en chans i helvete att bli bättre eller lika bra. Om man bortser från det helt sjuka att YTTERLIGARE statliga jobb flyttas från landsbygd till stad så kommer Arbetsförmedlingen – som är till för alla som behöver, alla överallt – att bli sämre.
Det är det personliga mötet som betyder något. När man förhandlar bolån, söker jobb, synkar läkarintyg och sjukersättning, fyller i blanketterna så A-kassan funkar – det är mötet som ger resultat. Inbilla dig inte att du kan upprätthålla någon service medelst fjärrstyrning. Inbilla dig inte att någon tror på det du säger. Eller att någon ens tror på att DU tror på det du säger. Och inbilla dig inte att din myndighets trovärdighet kommer att bestå, för ni finns inte där människor finns. Det kan bara gå åt helvete för AF.
Men var inte bekymrad för oss, lille vän, när staten dragit sig tillbaka så finns det fortfarande kommunala bibliotek i den lilla, lilla tätorten som tar hand om människorna som ni lämnat efter er. Du kan lita på att biblioteken hjälper till, med blanketter och frågor, idag och imorgon och alla dagar intill tidens ände, trots att de förlorade ytterligare skatteinkomster och hyresintäkter när ni stack.
Det går fint att kommentera i fältet nedanför om du representerar AF eller departementet eller rentav är minister. För min egen del hoppas jag att jag aldrig någonsin kommer vara beroende av AF:s fjärrstyrda service. Och så blir jag glad om framtiden erbjuder en ekologisk korvsnutt i affären då och då.
Här kommer en fotnot till övriga läsare på en gång. Som chef i offentlig sektor vet jag att man kan nå en kritisk punkt när underlaget är för litet. När eleverna i skolan är för få, när totalen inte klarar högre nyckeltal – men min omnejd lider ju inte av för LÅG arbetslöshet. Och förlåt om jag påpekar det uppenbara men arbetslösheten kommer ju för fan att ÖKA DIREKT när AF försvinner. Räknat i akademikertjänster gissar jag att vi pratar om hela procentenheter. Och kanske skulle bara det vara okej, men Migrationsverket har redan kontoret i närmsta stad, Länsstyrelsen, Försäkringskassan, alla länskulturinstitutioner, hela landstinget etc likaså. Och när personal och besökarna ändå måste vara i staden så passar de på att handla, klippa sig, lämna in bilen, shoppa … så försvinner ytterligare skatteunderlag, ytterligare hyror, ytterligare service på landsbygden. Det är så dumt. Det är så jävla, jävla dumt.
Kulturchefen 
Ja, kom an alla AF-direktörer och arbetsmarknadsministrar, för här vankas det allvarsord! Och jag håller med om allt, det gör jag verkligen. Även korvsnutten.
Tack, Karin! Det märkliga är ju att korven troligen kommer att överleva den statliga och regionala servicen; här är vi tillräckligt många för att vara konsumkunder, men inte tillräckligt många för att vara medborgare.
Om det inte vore så allvarligt läge skulle jag frestas att skriva något om medborgare i republiken Konsum…
Ja, heh, det kan ju för symbolikens skull vara Ica eller någon annan dagligvarubutik. Nu är ju detta inte public service, så jag kan glatt plussa för min lokala konsumaffär när dom är överlägsna på ekologiskt. 🙂